Arbetare och planeten exploateras av modets besatthet av nya kläder. Vi behöver mindre produktion, mindre övertid, mer lön, mer frihet. Det system som orsakar klimatförändringar är samma system som spottar ur sig kläder i en aldrig tidigare skådad takt i historien genom att betala ut svältlöner. Efter årtionden av exploatering och koncentration av rikedomar i händerna på ett fåtal har modeföretag och regeringar gjort arbetare och deras samhällen sårbara för konsekvenserna av det förändrade klimatet – även om arbetarna bidrar lite till krisen.
Hälsa, säkerhet och löner påverkas direkt av överhettade och farliga arbetsplatser samt översvämningar, exponering för farliga kemikalier, skadedjur och förorenad luft och vatten i arbetstagarnas hem och samhällen. Antalet arbetstagare som står inför dessa konsekvenser av klimat- och miljökrisen kommer bara att öka i takt med att klimatkrisen utvecklas. Effekterna går längre och påverkar livsmedelstryggheten, tillgången till vatten, migration och remitteringar. Sårbarheten för denna kris förvärras av arbetstagarnas ekonomiska osäkerhet och materiella förhållanden som dåliga bostäder. Kön, ras, sexualitet, anställningsstatus, ålder, invandrarstatus eller kast förvärrar denna sårbarhet ytterligare.
Samtidigt har överproduktionen förvandlat modeindustrin till en producent av skräp, vilket i sin tur förstör ekosystem och samhällen. Det globala syd har blivit en avstjälpningsplats för industrins slöseri, samma industri som betalar arbetare svältlöner och tvingar fram övertidsarbete för onödig överproduktion. Ultrasnabbt mode är bara den senaste iterationen av en modell som är ohållbar i sin kärna.
Med arbetstagare och fackföreningar vid bordet skulle en rättvis omställning kunna innebära högre löner, en rättvisare fördelning av mervärdet och bättre livskvalitet och miljö – vilket skulle utlösa en minskning av volymen av massproducerade, färdigsydda kläder. Att producera mindre, mer reparationer, mer återvinning och återanvändning på ett sätt som respekterar arbetstagarnas rättigheter kan innebära andra och bättre jobb, inte nödvändigtvis färre arbetstillfällen om levnadslöner betalas för en vanlig arbetsvecka och arbetstagares rättigheter respekteras.
Betydande förbättringar av arbetskvaliteten och sannolikt högre priser för användarna skulle innebära att den globala industrin skulle krympa och minska den förödande miljöskada som den genererar. Löner som går att leva på, anständiga och säkra arbetsvillkor och socialt skydd är därför grunden för en mer hållbar ekonomi. Om det åtföljdes av kulturellt meningsfulla och hållbara förhållningssätt till mode skulle alla också få bära kläder de tycker om, utan onödig konsumtion.
Dela