1 - Arbetarmakt

Utan föreningsfrihet och rätt att protestera och organisera sig kommer arbetarna att lämnas i skottgluggen för övergången. Därför är föreningsfrihet en av lösningarna på klimatförändringarna. Grupper för arbetstagares rättigheter och fackföreningar samarbetar direkt med arbetstagare och vidtar åtgärder för en rättvis omställning genom forskning, opinionsbildning, medvetandegörande åtgärder på arbetsplatsen, stöd till arbetstagare i uppstädningen efter katastrofer och samarbete med samhällen om klimatet. Fackförbunden förhandlar också med arbetsgivarna om klimatfrågor. Fackföreningarnas arbete för en rättvis omställning hotas av att krossa fackföreningar och förtryck av arbetstagarorganisationer, av att arbetstagarledare angrips och av den klyfta som finns mellan teknokratiskt beslutsfattande, effektiv politik och praxis och arbetstagarnas direkta erfarenheter.

För att möjliggöra en arbetstagarcentrerad omställning måste arbetstagarna kunna gå i bräschen för klimatplaneringen och organisera sig och förhandla kollektivt. Fackföreningarna måste ha en inkluderande, icke-diskriminerande och deltagandebaserad plats vid bordet när beslut om klimatomställningen fattas, och arbetstagarna måste utrustas med den kunskap, information, färdigheter och tillgång till rättsligt stöd som behövs för att vara en drivkraft för nya produktionsmodeller.

Kollektivavtal måste vara genomförbara, och företag måste hållas ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, inklusive ekologiska skador som orsakas av deras verksamhet. Arbetarorganisationer och deras samhällen måste kunna utöva sin rätt att protestera och protestera mot alla arbetstagares rättigheter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som svar på överhängande fara och att uppmana sina regeringar till förändring. Ändå har modeföretag alltför ofta dragit nytta av statens förtryck av miljö- och människorättsaktivister för att ytterligare exploatera arbetare, samhällen och miljön. Varumärken utövar politiska och ekonomiska påtryckningar internationellt och inhemskt genom löften om investeringar och hot om omlokalisering. Erfarenheten visar att de i allmänhet använder sin makt för att påverka regeringar att minimera arbets- och miljölagstiftning. Makten måste flyttas från varumärken till fackföreningar, arbetarorganisationer och medborgare.